Liz's perspektiv:
Jag slängde ner min bok i väskan och sprang ner för trappen, jag tog på mig mina gammla slitna skor. Jag började gå ut mot grinden när jag hör Per ropa ''vänta där så jag kan ta på mig mina skor och jacka''. Jag står och pillar på grinden där färgen håller på att flagna av medan Per tar på sig. Per kommer och dunkar mig hårt i ryggen som ett tecken att jag skulle gå framåt, jag känner att det värker i mina ben och böjer mig nerj för att låtsas klia mig på benet, jag drar upp byxbenet och ser alla blå märkerna från igår kvälls bråk, dom värker. Per harklar sig som en varning, jag reser mig upp fort och fortsätter gå. Vi kommer fram till skolan som tur väl ligger bara 15 minuter ifrån vårt hus.
- När slutar du idag da? frågar han strängt.
- 15.30, suckar jag. Han tar tag i min käke, hårt, och tittar in i mina ögon med en hård blick. Han släpper och börjar gå hemmåt. Jag springer in och ser att jag är 10 minuter försenad, jag börjar trippa på tårna in i klassrummet alla tittar på mig, jag sjunker ner på stolen så tyst jag kan.
- Följ med mig ut lite Louize, säger Lena min lärare. Jag börjar gå mot dörren med Lena bakom mig. Alla fnissar och tittar efter mig och Lena när vi försvinner ut genom dörren.
- Förlåt, min klocka ringde inte, ljuger jag snabbt.
- Det har den inte gjort på två veckor nu, säger Lena och tittar på mig. Du behöver nog köpa en ny klocka.
- Ja, jag ska göra det nån dag, sa jag lite tyst.
- Mm, gå in nu, säger Lena och håller handen lugnt på min ömma rygg. Jag öppnar dörren och alla blir tysta och tittar på mig igen. jag går och sjunker ner på min stol igen och lider igenom dom 7 timmarna.

7 timmar efter...

Jag käner hur jag nästan börjar små springa ut ut klassrummet, jag tar jackan och slänger på mig den. Sen springer jag, jag springer och springer så inte ska kunna se var jag springer. Jag hoppar upp på staketet till ett av radhusen som ligger intill skolan, sen krälar jag upp på deras garage. Jag lägger mig där och börjar kolla igenom min lilla bok och fortsätter skriva vad som kommer upp i mina tankar. Jag ser hur kanten av det gammla kortet på pappa håller på och ramla ut, jag tar fram det och kollar på det. Jag känner hur det börjar svida i ögonen och en tår faller, jag torkar bort den snabbt. Ingen får se mig svag, det lärde jag mig i 4-5 års åldern. Jag börjar tänka på mina drömmar hur han är, hur han ser ut i värkligheten, hur han skulle rädda mig från detta helvettet. Han skulle aldrig låta mig leva såhär, jag vet det. Pappa...
Jag kollar på klockan, den är 15.27 Jag svimmar nästan bara av att kolla på den, jag slänger ner grejerna i väskan igen och hoppar ner från garaget och springer, jag springer så fort mina blåslagna ben kan bära mig. Jag kommer fram och ser Pär stå och vänta på mig.
- Förlåt, jag ramlade på rasten och var hos skolsköterskan, stammar jag fram som en lögn. Han slår till mig hårt i bak huvudet och mumlar nått jag inte kan uppfatta. Vi går förbi brevlåderna och jag tar posten samtidigt som vi ändå går förbi. När vi kommer in så rycker Pär tidningarna ur min hand och går in i köket, han slänger nästan halva högen med tidningar sen går han med resten till TV-rummet och sätter sig och börjar läsa resten av tidningarna. Jag går fram försiktigt till papperskorgen och kollar vad det var för post han slände. Ett bre, jag plockar upp det och kollar mig omkring och lyssnar efter hans fotsteg men han kommer inte. Jag kollar vad det står ''språk resa för flickor mellan 17-19 år''. Jag stoppade tyst ner det i min väska och går upp på mitt rum. När jag kommer in så öppnar jag kuväret. ''Tjejer mellan 17-19 år kan nu få chansen att åka till Irland på språkresa nu i Sommar, skicka in innan den 13 maj''. Det är 1 maj idag, detta kan vara min flykt väg, jag måste bara skicka det.

Nästa dag:

Yes!! Jag skickade det! Jag nästan skrattar, mn håller ändå masken, Pär får inte fatta något. Taxin kommer ikväll och hämtar mig, då är jag borta här ifrån! Jag behöver bara pengar nu, och det fixar jag som jag alltid har gjort. Jag springer upp på mitt rum när jag och Pär kommer hem och kollar i broshyren igen, oj Irland, första gången jag åker utomlands är till Irland. Aja, bättre än ingenting, jag kommer iallafall här ifrån. Taxin kommer hit 18.00 och klockan är 15.54 Jag tar tyst fram massa väskor och börjar packa jätte tyst, så ingen fattar vad jag gör. Jag river sönder lakanet och hissar ner väskorna från mitt fönster med det.
- Liz!!! Det är mat, kom hit!! Ropar mamma, full som vanligt. Tänk att hon har ett jobb? Jag fattar inte det faktiskt. Jag går ner försiktigt för trappan och går in i köket. Jag tar en tallrik och väntar tills Pär och mamma har tagit sen får jag ta annars slår Pär mig. Jag tar den potatisen som finns kvar och en liten, liten fisk bit. Jag slukar maten i ett naffs och tackar och går upp på mitt rum, men först gör jag det farligaste hittills jag gjort i huset. Jag går fram till Pärs jacka och sticker ner handen i hans ficka, ja! Hans plånbok ligger där, jag tar upp den och tar ut hans bankkort, tur för mig att jag är bra på att tjuvkika på kortkoder och sånt. Jag lägger det i fickan och går tyst upp på mitt rum igen. När klockan är kvart i sex gå är alla väskor nere och jag sitter redo att springa ner för trappen slänga på mig jackan och skorna sen ut ta väskorna och ropa till chaffören att köra. Jag har övat i huvudet hela kvällen. Okej, där kommer taxin, nu gäller det. Jag tar ett kliv mot min dörr, jag slår upp den med ett brak och sslänger mig ner för trappen jag springer ut med en sko i handen och en på foten jag på en arm och tar värskorna i hela famnen. Jag slänger mig in i baksätet men hinner inte längre förens Pär kommer och drar ut mig ur taxin, jag sparkar och slår honom, han sätter handen framför min mun så jag ine kan skrika, taci chaffören står och försöker dra bort Pär men han bara puttar bort honom. Jag biter tag i Pärs finger och springer mot taxin men mamma tar tag i mig och slår till mig så hårt hon kan på min kind, sen kommer Pär och boxar till mig i magen sen slocknar jag.

Jag vaknar upp och allt är helt suddigt, jag hör chaffören skrika och ropa.
- Mår du bra? frågar han högt men han har försökt och dämpa rösten.
- Ja, jag ser att han är påväg mot sjulhuset. Nej!! skriker jag. Chaffören hoppar till, han blir livrädd av mitt skrik.
- Du måste köra mig till flygplatsen, snälla det är ditt jobb. Jag tittar på honom med stora ögon, och han gör en U-sväng runt och vänder.
- Kör, kör kör, hejar jag på honom. Jag lutar mig bak och kollar så jag har alla väskor med mig. Jag håller händerna i knät och både händerna och hela knät är blodigt. Jag förstår nu varför han ville köra till sjukhuset.
- Vad hände med min mamma och Pär? frågar precis som om han skulle fatta.
- Åh du menar mannen och kvinnan som försökte döda dig? Jo jag drog in dig i bilen och körde där ifrån, men du hann bli knivstucken genom hela låret. Han tittar skammset på mig som om det skulle vara hans fel.
- Följer dom efter oss ? frågar jag och börjar titta bakåt.
- Nej det tror jag inte, men ska du inte byta om eller ska du se ut så när du kommer till flygplatsen?
- Ja jo men jag kan byta om där, jag lägger mig ner och somnar i taxin dmardrömmar kommer om hur Pär kommer komma och döda mig i Irland och han kommer söka upp mig.
Jag vaknar av att någon knuffar lite lätt på mig. Kom vi är framme! Jag hoppar upp av glädje men glädjen förändrar fort till smärta. Jag hoppar ut på ett ben, chaffören lyfter upp väskorna på en vagn och hjälper mig få tag så jag kan gå in.
- Hur mycket är jag skyldig dig nu, för allt? frågar jag och börjar ta upp kreditkortet.
- Inget, han ger mig kortet igen och går till sin sida om bilen, förästen jag heter Filip säger han och hoppar in i taxin och kör iväg. Med mitt sönderskurna ben hoppar jag in på flygplatsen.
____________________________________________________
Hoppas ni gillar det :)

Louize, eller Liz som hon kallas är en tjej med en mamma som knarkar och en pappa som inte finns längre. Efter pappans död så hittade Liz's mamma en ny man som bara dricker och tänker på sig själv, han slår både Liz och hennes mamma om dom inte lyder honom. Hans regler gäller annars blir det knytnäve säger han så fort Liz säger emot. Hon håller sig ifrån resten av klassen och försöker komma på ett sätt att rymma från det fängelse alla kallar hem. Liz ''låtsas pappa'' följer henne till skolan och kommer och hämtar henne direkt när hon ifall hon skulle rymma eller springa bort. Liz har skrivit i en liten bok med brunt torkat läder som omslag, där i skriver hon alla planer för att rymma hon kan komma på, även om dom innerbär döden. Hon har bett sin mamma att hon ska få gå, men hon bara slår henne och skriker på henne att gå upp på sitt rum, under sin säng som är en gammal skinn soffa har hon en liten låda med lås, där i gömmer hon sin lilla dagbok. En dag kommer hon på hur hon kan komma ifrån allt, men det kommer bli farligt...

___________________________________________________________________________________________

Hoppas ni gillar prologen :) Kram'